Om dramapedagogik och om clown

Som ung lärare på mot slutet av 1970-talet upptäckte jag dramapedagogik. Jag hade inte ord för det jag gjorde med mina elever utan sa teater, rätt och slätt. Med tiden förstod jag att det finns en skillnad som kan beskrivas så här; teater handlar främst om att skapa en föreställning som är tänkt att uppföras för publik. Dramapedagogik är ett estetiskt och pedagogiskt ämne som använder teaterns uttrycksformer. Drama kan leda fram till färdig föreställning om man så vill men processen i sig är ofta målet. Med hjälp av praktiska övningar, lekar, rollspel, improvisation, dramatiseringar och reflektion utvecklas personer och grupper, som kan leda till bearbetning av frågeställningar inom utbildning och samhälle. Lärande är i fokus i skolan, kopplingen mellan att uppleva trygghet i gruppen och ett fördjupat lärande, kan inte nog betonas. I en omfattande OECD rapport, Art for Arts´sake slås fast att drama har positiva effekter på lärande, inte minst beträffande språkutveckling. Vikten av den kunniga pedagogen betonas, så att drama och andra estetiska ämnen används med den känslighet och klokskap som ämnena kräver.

Nedan finns några antologier där jag bidragit med kapitel om drama/teater. Allra sist finns en kort beskrivning av min avhandling som kom 2011.

2016 kom denna antologi med mitt och Hanna Ahrenbys kapitel om Haiku som en undersökande metod.

 

Mitt kapitel (2013) heter En berättelse om karneval och plats. Det handlar om skola och högskola som möjlig plats för en karnevalisk dialog och för att uppleva den kollektiva glädjen. I kapitlet diskuteras också dramasalen såsom en ”motplats” mot de stelbenta mönster och stereotypa uppbyggnad som ofta finns i skola och högskola. Om vad clownen kan komma att betyda för eleven/studenten undersöks med hjälp av berättelser.

 

Kapitlet (2013) handlar om att forska på clown i klassrum. Fem utmaningar beskrivs ex. som att definiera, avgränsa och begreppsliggöra clowngestalten. Vidare berättas om clown i nutid och dåtid vilket landar i klassrummet och i relationen mellan kunskap och karneval.

 

Kapitlet (2011) jag skrivit är en redogörelse för arbete med profilklasser i drama, möjligheter och svårigheter belyses och ett förslag till kursplan finns. Jag reflekterar över betydelsen av dramautbildning, och ledarens förhållningssätt. Den tyske filosofen Martin Buber betonar människans behov av att skapa och behovet av att höra ihop, det är dramapedagogik i ett nötskal.

 

Kapitlet (2010) innehåller främst beskrivning av elevers reflektioner kring meningsskapande och identitetssökande i gestaltande av den egna clownen.

 

Doktorsavhandling, framlagd vid Åbo universitet 2011. I avhandlingen styr clownens enhjuling mot framtiden men är ändå tryggt förankrad i dåtid och samtid.  ”Avhandlingen är ett pionjärverk både vad gäller innehåll och form och den bidrar med ny kunskap om konstens plats och värde i skolan” menar professor Karin Helander.