I en värld ovan garderoben

Min sambo har många åsikter om möbler och hur dessa ska placeras. Han är minimalist och förtjust i vitt och svart. En yrkesskada. Själv är jag full av infall och äger underliga föremål som inte alltid platsar och passar ihop. Vårt liv tillsammans var tidigare stundom komplicerat men jag har hittat en fungerande lösning. Det ”stora möblerandet”, allt det i ögonhöjd, allt det som syns när man tittar rakt fram, överlåter jag åt honom. Själv tittar jag uppåt. Där finns den värld som jag gjort till min. Ovanpå bokhyllan! Ovanpå garderoberna! Där kan jag förverkliga mig och ställa ut det som faller mig in, är närmast hjärtat och utan en massa slitsamma kontroverser.

Först garderoberna i sovrummet. Längst in i hörnet ståtar en ventil och den får inte täckas för. Luften ska flöda fritt. Sen tronar en rejäl kappsäck, till åren kommen och inhandlad på Myrorna. Kappsäcken är fylld med kläder som passar bra om en känner sig som en vilsen baglady alternativt en elegant vit clown eller en bråkig och besvärlig August. Ovanpå den stora kappsäcken finns en annan, mindre med dito rekvisita, speldosor, såpbubblor, clownnäsor, vackra askar, speglar, en hund som hoppar, handväskor, paraplyer och hattar i all oändlighet. Ovanpå kappsäckarna tronar ännu fler hattar, såna som inte klarar av att pulas ner i en koffert. Bredvid kappsäckarna finns en kvarlämning från en tidigare clownföreställning, en stor svart bok med röda hörn. På framsidan finns namnet Hamlet. Boken är tillverkad av en clownkollega, Vivi, sidorna består av tidningspapper och är fyllda med för ändamålet lämpliga dikter och citat. ”Nu går jag bort sa lille Per… ” är en återkommande favorit.

Bredvid Hamlet står ett svartvitt porträtt. Det är min finska mormor Ida, i halvfigur, taget i hennes unga år, när hon ännu var lycklig med morfar Fredrik (vet inte om hon blev olycklig med honom men det var en vacker mening). Ett porträtt av morfar Fredrik har också funnits där men fallit ner bakom garderoben. Garderoben är fastskruvad i väggen.  Alltför komplicerat att plocka fram honom i nuläget. Han får vila i frid.

Ovanpå garderoberna på motsatt sida, har länge stått fyra papperskassar med fotoalbum och lösa fotografier men sen jag gick i pension och fått ett anfall av ordningssinne (nogsamt beskrivet i mitt andra blogginlägg), måste kassarna bort. Jag har inhandlat fyra kvadratiska korgar (Afro Art) som passar perfekt att härbärgera album i. Jag är barnsligt förnöjd. Tänk vilket jobb jag lagt ner genom åren på albumen. Sånt hinner ingen med idag, nu finns allt på nätet och ingen tittar på bilder i album och ingen vet vad de går miste om. Bredvid de kvadratiska korgarna står en skrivmaskin ärvd efter farfar, en gång i tiden redaktör för en förbundstidning tills han en sorgkantad eftermiddag stod och väntade på spårvagnen och segnade ner på Södermalmstorg. Jag vårdar ömt min ”Underwood typewriter” anno dazumal till hans minne. Den är visserligen en dammsamlare av Guds nåde men jag förfogar över en dammvippa, numera enkom för detta ändamål. Dammvippan har anor den också, användes som hund i ett tidigare clownliv. Jag klistrade fast två ”ögon” längst fram och drog omkring med hunden i ett koppel. Ibland tog jag den under armen som en accessoar alldeles som fina damer och filmstjärnor gör i Hollywood och på Östermalm.

Nej, nu för det vara nog. Visserligen återstår platsen ovanpå bokhyllorna i vardagsrummet att beskrivas och berättas om. Men det får bli en annan gång. Jag vill ju inte trötta ut mina läsare redan från början av min, ännu i sin linda, spirande bloggkarriär. Det här var epistel nr 5.

 

 

2 thoughts on “I en värld ovan garderoben

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *