Livet är en lek att ta på allvar

Som nybliven pensionär är det förstås viktigt att hitta en uppgift i livet, något som känns meningsfullt. Jag har vägen klar för mig. Jag tänker leka. Just nu leker jag bloggare. Ibland leker jag författare. Ibland leker jag mormor eller farmor. Vad ska detta vara bra för?

  • Jag har kul.
  • Jag lär mig saker.

Jag fortsätter med en självständigt hopkokad tes: Den alltför stelbente och tungfotade får problem i det långa loppet ty livet är en lek. Den har sina leköverenskommelser, när jag går till doktorn leker jag patient (bäst så, vet inget om sjukvård). Den har sina leksignaler. Om jag stänger dörren leker jag ”vill-vara-ensam-leken” (Om du knackar på kanske jag ångrar mig). Och livet leker sig själv om vi slutar krångla och krumbukta.

Vad vill jag säga med detta? Tja! Ungefär så här: Allt kan gå åt skogen och emellanåt blir det så, det kan inte förnekas men man har haft roligt på vägen och dessutom, när man vältrar sig i misslyckanden liggande under en gran (eller annorstädes), infinner sig ett välbehag. Det är som det är. Trots allt kom man undan med livet i behåll (än så länge), om än tilltufsad.

Nedan kan du läsa om Professor P en gestalt som återfinns i boken ABC för barn och pensionärer. Han var en bokstav som mötte på motstånd när han började leka.

Professor P är professor i bokstavslära. Varje dag går han till sin ruta på Högskolan för högre bokstäver. Där sitter herrar och damer i rutor, alltefter lärdom och tyngd. I hyllorna finns böcker. Om dagarna letar de efter citat som plitas ner i en bok.

     Professor P gör en upptäckt.

   ”Jag tänker bäst när jag dansar och sjunger! Då skakar tankarna loss, hamnar upp och ner.”

   ”Du forskar fel”, säger rektorn. ”Du ska inte komma på något nytt, bara samma. Då vet vi att det stämmer.”

   Professor P blir tillsagd att inte störa ordningen…/

Är lek och drama samma sak, händer det att folk frågar (om de för höra att jag är dramapedagog). Ja och nej. Leken och agerandet/rolltagandet är grundbulten men sen funderar dramapedagogen ut en något som förhoppningsvis för leken längre (fördjupar/vidgar) och mot ett mål. En samling verktyg (övningar, teaterlekar) finns att leka med på fullaste allvar.

 

8 thoughts on “Livet är en lek att ta på allvar

  1. Tack Birgitta för uppmuntran, påminnelse och inspiration till att leka! Jag går ibland vilse i måstevär(l)den där jag tror att det förväntas att jag presterar och levererar. Att leka är ju en konst, ett hantverk som behöver erövras, övas på i livets alla dagar!

  2. Att tänka fritt är stort. Att tänka rätt är större. Fast tvärtom, typ? Tror iaf inte att det är typiskt vetenskapligt tänkande att söka information som bekräftar ens hypotes. Snare: söker information som kan förkasta min hypotes och om det inte lyckas så vet man vad som gäller för stunden. Tills ny vetskap dyker upp. Alltså tvärtom, eller hur?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *